Om mig

Vem är då jag, er fotograf för alla dessa tillfällen? 

Jo, jag är en kvinna på 39 år. Gift men en prylgalen man som så fort jag vänder ryggen till har hämtat hem en telefonväxel, eller projektor eller varför inte en karusell. Detta dock till våra barns stora glädje och det är Rasmus på 11 år och Ida på 9 år, två olika personligheter som jag älskar till tusen.

Vi bor på landet i en gammal cementfabrik/pensionat utanför Brottby med höns, kaniner och katter som håller och sällskap. och det som är även är bra är att jag har cykelavstånd till studion och det något som jag älskar då träning har blivit en stor del av min vardag. Jag springer, simmar och cyklar så ofta jag kan, gjorde klassikern 2014/2015 och min förstas Halva Ironman 2016, Första marathonet 2017 och en hel del SwimRun. 2018 är målet en Full lång Trialthon uppe i Laptionia i Gällivare, 4 km simning, 160 km cykel och 42 km löpning, så träning är viktig.

Andra stora intressen är naturen och segling och båten jag delar med mina grannar och föräldrar. Den hoppas jag kunna spendera många dagar på i sommar, det vill säga när vi inte har museet och kafeet öppet på Ljusterö, vilket oxå är en stor del av våra intressen i familjen.

Ja, listan på intressen av aktiviteter utan för jobbet kan göras lång, jag är fritidspolitiker för Miljöpartiet Vallentuna kommun och jag brinner för skolfrågorna och sitter både i BUN och i Fullmäktige samt är ordförande i MP lokalt.

Jobbar även två eftermiddagar i veckan som slöjd och bildlärare på en montissoriskolan i Vallentuna (mest för att ställa upp då mina barn går där.

Jobbar även ideellt med nyanlända och sitter i styrelsen för Brottby Tillsammans.

och är sedan 2015 vigselförrättare för även om jag fotar en del bröllop är det rätt mysigt att få vara den som för paren samman och säger de magiska orden som knyter ihop dem i äktenskapets rosett.

Det var lite om mig! hoppas ni kontaktar mig så jag får lära känna er lite bättre!

 

Varför och hur jag blev fotograf?

Säg den väg som är rak…
jag ville bli fotograf redan när jag gick i åttan, fick en fin systemkamera av min far, en NIKORMAT som användes av militären, hade lätt kunna klubbat ner någon med den, den var rejäl, inget plast på den. Jag fotade mycket och en del sv/vitt eftersom pappa hade mörkrum i källaren.

Sen startade mediaprogramet lagom när jag kunde börja i gymnasiet och var en av de första klasserna och det var så roligt, riktiga fotografer var lärare och vi fick fota för små tidningar, göra lokal tv och och lokalradio. Det var på riktigt och roligt.

Jenny Thörnberg på MCSen fegade jag ur och insåg att bli fotograf på riktigt är nog svårt, tittade på några utbildningar men drog till England som au-pair, fortfarande med kamera och fotograferande som största intresse. Väl hemma blev jag personlig assistent och sen blev läraryrket intressant och där bestämmde jag mig för att kombinera mina intressen, barn och foto/konst och blev då bildlärare och under mina år på lärarhögskolan drev jag även Lärarhögskolans tidning Konrad och skrev och fotograferade allt under några år, varav ett år med Åsa Deleau. Hon hoppade av lärarhögskolan och utbildade sig till fotograf, jag blev klar lärare och jobbade ett par år som lärare varvat med att vara hemma med mina två barn som föddes under dessa år.

Sen började Åsa och jag ses lite mer och en dag frågade hon om jag inte skulle börja jobba med henne! Då var jag otroligt less på läraryrket som inte gav oss lärare chansen att vara lärare utan mer pappers flyttare och administratörer och efter blivit av med mitt bildrum två ggr och lite annat så var det inget svårt val att byta yrke.

Jag sa upp mig dagen efter och vi planerade upp en plan, vi startade företaget Ateljen Vid Odenplan och vi började jobba ihop, men för mig var det första året mest att gå som lärling med väldigt mycket ansvar. Det var otroligt lärorik och jag kunde inte haft en bättre lärare, sen efter 1,5 år blev hon graivid med tvillingar och jag fick ta över företaget själv i nästan 14 månader när hon var hemma med sina barn. När hon kom tillbaka började jag tröttna på att jobba i stan och började drömma om något eget närmare hemmet.
Jag jobbade ytterligare 6 månader men januari 2014 stod jag på egna ben och i april 2014 öppnade min studio på centralvägen 15 och och där var jag i 3 år och sedan hösten 2107 öppnade jag min nya studio och den är galet bäst och nu har jag även två fantastiska kvinnor som jag delar lokalen med och det ger massor av nya ideer och roligheter.

Jag har parallellt med att jobba som fotograf läst massa kvällskurser, internetkurser i Photoshop och LR, haft föreläsningar med fotografer och är även auktoriserad fotograf och medlem i SPFF(svenska Porträtt Fotografers förbund) samt Godkänd medlem i SFF (Sverige Förenade Fotografer)

Som fotograf är man aldrig fullärd, utan man söker ständigt nya uttryckssätt, nya kunskaper och ideer. Det är roligt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *